Strandsatt - del 2
Min mormor kom in på rummet och tände lampan. Jag tittade trött på väckarKlockan, åtta. Jag drog täcket över huvudet och stänade surt.
- "Vakna nu, min solstråle! Bara sex timmar tills vi ska åka iväg, så se till att packa med dig" kvittrade min mormor och lade fram en väska. Jag steg motvilligt upp ur sängen och gnuggade mig i ögonen. Jag gick ut ur rummet och satte mig i köket. Min bror, Fredrik, satt och åt. Han tittade retsamt på mig.
- "Godmorgon. Oj, men vad är det som luktar? Är det inte ett lik som luktar? Men herre gud, en zombie!" utbrast han och såg rädd ut. Jag gav honom en sarkastisk blick, sedan satte jag mig vingligt på stolen.
Det kändes som om jag var bakfull, eller kanske till och med stupfull. Jag försökte hitta mjölken på bordet. När jag hittat det så hällde jag upp ett glas mjölk och drack snabbt upp det.
Freedom kom lunkandes, han såg lika trött ut som jag. Han gick trött fram till mig och satte sitt ansikte i mitt knä och såg ut att kunna somna vilken sekund som helst. Jag hälsade honom godmorgon, sedan gick jag fram till skafferiet för att hälla upp mat till honom. Han såg genast piggare ut och attackerade matskålen.
Jag gick in på rummet och upptäckte att min mormor redan packat min väska. Hon hade lagt fram kläder på sängen och nu satt hon på stolen och stickade. Jag gick in på toaletten och tog en snabbdusch, sedan gjorrde jag mig i ordning, Jag klädde på mig, sminkade mig och plattade håret. Sedan gick jag fram till min mormor som nästan somnat av uttråkan.
Vi tog med oss Freedom och sedan körde vi till kyrkan och så gick vi till folkmassan som var samlad utanför. Jag hade med Freedom utan koppel, som lydigt stod bredvid mig, hur många som än gullade med honom och kallade på honom.
När jag hälsat på alla mina vänner, fällt några tårar, sjungit i kyrkan, fått mina slutbetyg och fällt ännu fler tårar så gick jag fram till min mormor. Min bror skulle stanna med sina vänner, så jag och mormor åkte direkt mot hamnen.
När vi kom dit fick jag se en liten motorbåt med en lucka ner i golvet, där vi skulle sova. Vi skulle vara på havet i en vecka, och sedan åka hem igen.
Vi gick ombord på den måttligt lilla båden och gjorde oss redo. Jag bärde ner mina saker i rummet och sedan gick jag upp på däck igen. Freedom stod nyfiket och tittade på måsarna som flög över havet. Jag skrattade åt hans virrighet när måsarna flög runt på himlen ovanför honom.
Vi åkte iväg, och jag såg landet försvinna snabbt. Vi spenderade många dagar åt att bada i det djupa havet, sola och bara sitta och tråka. Jag hade ingen koll på hur länge vi varit ute på havet, men efter lite mer än en vecka kom min mormor förvirrat ner på rummet.
- "Jag tror.. att vi är lite fel", sa hon förskräckt. Jag tittade på henne med öppen mun.
- "Vad menar du?" frågade jag. Hon skakade på huvudet och hennes ögon fylldes snabbt med tårar.
- "Vi skulle ha varit tillbaka nu, jag har följt kompassen nu ett tag, men vi verkar vara helt fel ute. Det känns mycket varmare i luften, och jag ser inte land någonstand", sa hon med gråten i halsen.
Vi avbröts av Freedoms plötsliga skällande. Freedom brukade aldrig skälla. Vi gick snabbt upp på däck. Till vår fasa ser vi vad som omringat oss i det klarblåa vattnet - hajar! Säkert fyra, fem stycken! Jag skrek till. Dom var nog nyfikna på Freedoms skällande. Jag skrek åt freedom att vara tyst, men han tystnade bara inte.
Han stod farligt nära kanten på båten. När en haj simmade precis bredvid honom högg Freedom den enorma besten i ryggfenan. Hajen ryckte till och tog ett stort bett om båtens motor. Motorn bröts av och sjönk mot bottnen, nu var vi fast!
Min mormor brast i gråt. Jag bad henne att vara tyst, och hon höll igen så gott det gick. Freedom hade tystnat nu, förmodigen av chocken. Jag satte mig ner på en av stolarna och var helt tyst. Jag såg de enorma ryggfenorna som vandrade varv efter varv runt båten. Efter ett tag försvann dom. Min mormor brast i grån ännu en gång.
- "Vi måste vara helt vilse nu! Det finns inte så stora hajar i våra hemtrakter. Vi är fast, fast mitt ute på havet! åh, herre gud. Vad ska vi göra? Vårt matförråd kommer ta slut, och vi kommer svälta ihjäl. Antingen det eller så kommer hajarna tillbaka", skrek hon. Jag försökte lugna henne så gott jag kunde.
När det mörknade på himlen föreslog jag att vi skulle gå ner och försöka få lite sömn. Det gick hon med på. När vi låg i sängen och vände och vred oss så hörde jag ett högt, dånande ljud, följt av ett väldigt tjattrande.
Freedom tittade sig oroligt omkring. Jag smög upp på däck. Till min fasa fick jag de ett väldigt oväder. Det ösregnade och åskade, väldiga vågor attackerade det lilla skeppet gång på gång. Jag tittade mig omkring, vart var Freedom? Jag gick ner igen. Han låg på min mormor, som otroligt nog sov! Jag gick fram och ryckte henne försiktigt i axeln.
- "Mormor! Mormor, vakna! Det är viktigt", sa jag nervöst. Freedom tittade på henne på ett sätt jag aldrig sett något djur titta på en människa förut.
Hela båten började vilt gunga, och en dov smäll hördes. En iskall rysning gick från mina tår, upp för benen, ut i armarna och upp i huvudet. Jag tittade ner på golvet. Vi tog in vatten! Och snabbt också.
Jag ryckte våldsamt i min mormor och skrek. Hur kunde en människa sova så tungt? Jag lyfte henne och drog upp henne på däck. Jag hade aldrig sett en så vild storm förut, inte ens på tv! Jag tittade mig förvirrat omkring, sedan fick jag syn på en stor, orange plastförpackning. En livbåt! Jag drog i linan och en stor båt vecklades ut. Jag drog ner min mormor i båten och Freedom hoppade i efter oss.
Vi drev längre och längre ifrån båten, och jag såg hur den långsamt sjönk under den svarta ytan. Jag höll min mormors huvud i mitt knä och hade Freedom tätt intill mig. Vatten skvätte in i livbåten, och jag gjorde vad jag kunde för att ösa ut vattnet igen. Samtidigt försökte jag hålla kroppsvärmen, och såg till så att mormor och Freedom också var varma. Freedom var mycket varmare än vanligt, men min mormor var iskall. Jag gnuggade hennes händer, men inget hände.
Sedan kände jag hur allt plötsligt gungade till. Jag slog i huvudet, och sedan blev allt svart.
